| |
Datum |
Händelse(r) |
| 1 | 1861 | - 12 Apr 1861—23 Jun 1865: Amerikanska inbördeskriget
Amerikanska inbördeskriget utkämpades i Nordamerika från 1861 till 1865. Som svar på valet av Abraham Lincoln som president i USA, bröt sig 11 slavstater i södern, ut från USA och bildade Amerikas konfedererade stater (”Sydstaterna”) med ett lösare förbund. De övriga 25 delstaterna (”Nordstaterna”), varav fyra slavstater, stödde USA:s federala regering. Efter fyra år av krig, som mestadels utkämpades på de konfedererade staternas territorium, kapitulerade konfederationen och slaveri förbjöds i hela nationen genom det trettonde tillägget. Problemen som ledde till kriget löstes delvis i rekonstruktionseran som följde, med en starkare federal makt och ockupation av södern till 1877, medan försöken att emancipera den före detta slavbefolkningen som medborgare i hög grad misslyckades på grund av starkt regionalt motstånd. Denna motsättning kom senare att ligga till grund för den hårdföra rassegregationen i sydstaterna, de så kallade Jim Crow-lagarna, och den senare medborgarrättsrörelsen under 1900-talet.
|
| 2 | 1864 | - 1 Feb 1864—30 Okt 1964: Dansk-tyska kriget
Dansk-tyska kriget kallas det krig som under 1864 utspelade sig mellan Danmark och ett antal tyska stater med Preussen och Österrike i spetsen, med anledning av en tvist om hertigdömet Slesvig. Gränsområdet mellan Danmark och Tyskland hade under lång tid haft en blandad dansk och tysk befolkning, och de två hertigdömena Schleswig och Holstein ingick sedan länge i personalunion med Danmark. Danska respektive tyska nationalistiska stämningar hade uppstått med åsikter att området borde knytas närmare till Danmark respektive Tyskland, och där framför allt Schleswigs ställning var omstridd. Ett uppror bland de tyska invånarna i Schleswig-Holstein i början av 1848 med krav på frigörelse från Danmark ledde till det Schleswig-Holsteinska kriget 1848–1851, där Danmark stod som segrare, bland annat efter att Ryssland hade pressat Preussen att upphöra med sitt stöd till Schleswig-Holstein. De två hertigdömena förblev därför under danskt styre, men som en dansk eftergift bestod den så kallade helstaten, vilket innebar att Schleswig-Holstein styrdes som ett samlat område. Dansknationalisterna i Schleswig och den danska regeringen hade hellre införlivat hela Schleswig med det "egentliga" Danmark, men så skedde alltså inte. I grund och botten hade kriget således inte förändrat de motsättningar som ledde till dess utbrott.
Eftersom varje hopp om utländsk hjälp var uteslutet inledde Danmark 1 augusti fredsförhandlingar i Wien. Den 30 oktober 1864 slöts sedan freden i Wien, med resultatet att Schleswig, Holstein och Sachsen-Lauenburg fick avträdas.
|
| 3 | 1897 | - 9 Jun 1897—19 Jun 1897: D/S Jarlen
Året är 1897 och förberedelserna i början på mars tar sin form för årets valfångstresa med D/S Jarlen. Det var många från gårdarna runt Dynjo i Sveio som skulle följa med till Island. Tillsammans var det 25 män från som skulle åka med den legendariske valfångaren Thomas Amlie på hans sista expedition till Island. Amlie hade fyllt 82 år och insåg att han behövde lämna över ansvaret till en yngre förmåga. Arbetarna tyckte det var trist att Amlie skulle sluta men de förstod att det var för krävande för en man i hans ålder att fortsätta med valfångstresorna. Det var allaredan klart att Isak Kroboe från Kristiania (Oslo) skulle ta över som driftsledare vid Langøre Valstation.
|
| 4 | 1899 | - 12 Jan 1899—12 Jan 1899: D/S Avaldsnæs
På måndagsmorgonen den 12 jan 1899 kolliderade D/S Sandnæs med D/S Avaldsnæs vid Bøneset i Karmsundet. Avaldsnæs var en träbåt på 35 bruttoton, utrustad med en Kompound ångmaskin. Matrosen ombord i Avaldsnæs stod vid rodret medan skeppare Knutsen sålde biljetter då det small. Sandnæs som färdades söderifrån mot Bergen träffade Avaldsnæs mitt på styrbord sida, akter om mesanmasten och klöv ”mjölkbåten” att den efter några minuter sjönk till 35 famnars djup. Båda ångbåtarna visade länge röda lanternor men plötsligt visade D/S Avaldsnæs grönt sken. Det måste ha varit några otroliga scener som utspelades när båten blev påseglad och vattnet strömmade in.
Det var tre besättningsmedlemmar och 14 passagerare ombord. Fyra personer omkom vid kollisionen. Min släktning Jon Eliassen född 17 sep 1829 drunknade tillsammans med Magnus Kolbeinsen som strax skulle fylla 16 år den 15 jan, från Hinderaker, Karl Georg Iversen 15 år. Inga Kristine Oftedal 29 år gammal gift med min släkting Bernt Mathias Velde, fem barn blev moderlösa.
- 13 Okt 1899—13 Okt 1899: Røvær olyckan
Fredag 13 oktober 1899 förändrades livet för invånarna på Røvær. En tragisk olycka drabbade det lilla samhället på ön hårt. 30 personer försvann i havet efter den storm som härjade längs kusten. Redan när prästen Sigvald Nilsen kom med dödsbudet anade de olyckan.
Røvær som ligger en mil nordväst om Haugesund är inte bara namnet på den största ön utan även för hela ö-gruppen. Året 1899 hade inte Røvær egen kyrkogård, de avlidna begravdes då på Udland kyrkogård i Skåre kommun. Haldis Serina Larsdotter skulle begravas på Udland när begravningståget med 31 personer gick ombord på Lister-skøyta som skulle ta dem till Haugesund. Seglet hissades, och sakta gled skøyta ut genom Suggevågen i Røvær med flaggan på halv stång. När skøyta försvann genom Mjørsund hissades flaggan. En gammal kvinna som stod på kajen frågade gamle lotsen Torkel vad det betydde.
|
| 5 | 1904 | - 25 Jun 1904—28 Jun 1904: S/S Norge
Lördag 25 juni klockan 09:30 avseglade S/S Norge från Kristiansand. Kursen sattes till nordväst, mot Pentland sundet mellan Orkney och Skottland. Vädret var tämligen bra och allt gick normalt. Söndagskväll passerade fartyg nordost om Skottland, Duncansby Head och gick in i Pentlandsundet. Nästa morgon den 26:e kl. 8.00 var de i närheten av Hebriderna norra spets, Butt of Lewis, rapporterades det hem. Men här hade kapten Gundel två val. Söderut mot Rockall, vanligtvis gick Amerikabåtar norr om klippö. Men vid bra väder tidigare hade Gundel gått söder om. Han valde att göra den här gången också ut på det öppna Atlanthavet. Tidigt på morgonen den 28 juni var det dimma och kapten Valdemar Gundel blev väckt enligt de instruktioner besättningen hade. Han var snabbt på bryggan där han övertog kommandot. Nästa punkt på rutten som de skulle vara uppmärksamma på var Rockall som S/S Norge efter alla beräkningar förväntades passera på ett avstånd av 4–5 sjömil. I tät dimma med nedsatt siktbarhet och med möjlighet för att skeppet hade kommit ur kurs ändrade Gundel kursen vilket betydde att Rockall blev passerat på ett avstånd av ca: 20 sjömil. Dramat börjar Kl. 7.45 (några uppger kl. 7,30) stötte S/S Norge plötslig mot någonting. Ljudet av metall som skrapar emot någon okänt, gick genom märg och ben på alla ombord på ångbåten. Kollisionen mot klippan Rockall var så våldsam att fartyget reste sin stäv över vattnet, det uppstod en lång reva längs förskeppet. Området runt Rockall är förhållandevis grunt, 30–60 meter. Knappt tre km i östlig riktning ligger St.Helens rev, 1,4 meter under vattenytan. Det sägs att det skall vara uppkallad efter skeppet ”Helene of Dundee” som förliste där. Maskinen stoppades omedelbart, men strax efter valde kapten att ge full back för att komma loss. Men fartyget hamnade snart i en än värre situation. Revan i förskeppet hamnade nu under vattennivån och det forsade in stora mängder vatten. Efter bara några minuter var det så mycket vatten i förskeppet att Gundel förstod att fartyget skulle sjunka.
|
| 6 | 1906 | - 1 Mar 1906—1 Mar 1906: D/S Thor
Det är onsdagskväll 28 februari 1906 i Lyngholm, Sveio. Fartygen ligger tätt i hamnen, fullastade med sill som skall isas ner innan vidare transport. Ett av skeppen D/S Thor kommer att förlisa i en storm under natten till torsdagen. Ombord på ”Thor” fanns 41 personer, fördelade på en 12 mans besättning och 29 arbetare som hade till uppgift att lägga sillen i låder med is. 39 personer skulle omkomma då ”Thor” förliste strax utanför Lyngholm tidigt på torsdagsmorgonen 1 mars 1906.
|
| 7 | 1908 | - 22 Aug 1908—22 Aug 1908: D/S Folgefonden
D/S Folgefonden avgick från Bergen lördagseftermiddag den 22 augusti 1908 kl. 14.00 med passagerare via Lervik då olyckan skedde vid 22.00 tiden på kvällen vid infarten till Skånevik hamn. Skeppet sjönk på några minuter. Det fanns antagligen mellan 50–70 passagerare ombord. Det har förekommit olika uppgifter om antalet. Förlisningen gick mycket fort, passagerna hann inte att få på sig livbälten. En som de fann död hade fastnat i ett rep och följde med skeppet ner i djupet. Flera av passagerarna som dog, drogs ner av suget då ångfartyget sjönk. En del hade tur och kom upp igen för att kämpa för sina liv. Flera båtar kom till undsättning från Skånevik, alla för att hjälpa till, tyvärr var det mest lik de fick upp. Fyra personer hade simmat mot land. Det var bl.a. telegrafisten Øvervik och handelsbetjänten Ritter som simmat mot land då en båt kommit till deras räddning. Det flöt upp 10–11 lik på stränderna i Skånevik.
|
1891 - 1964 (72 år)