| |
Datum |
Händelse(r) |
| 1 | 1864 | - 1 Feb 1864—30 Okt 1964: Dansk-tyska kriget
Dansk-tyska kriget kallas det krig som under 1864 utspelade sig mellan Danmark och ett antal tyska stater med Preussen och Österrike i spetsen, med anledning av en tvist om hertigdömet Slesvig. Gränsområdet mellan Danmark och Tyskland hade under lång tid haft en blandad dansk och tysk befolkning, och de två hertigdömena Schleswig och Holstein ingick sedan länge i personalunion med Danmark. Danska respektive tyska nationalistiska stämningar hade uppstått med åsikter att området borde knytas närmare till Danmark respektive Tyskland, och där framför allt Schleswigs ställning var omstridd. Ett uppror bland de tyska invånarna i Schleswig-Holstein i början av 1848 med krav på frigörelse från Danmark ledde till det Schleswig-Holsteinska kriget 1848–1851, där Danmark stod som segrare, bland annat efter att Ryssland hade pressat Preussen att upphöra med sitt stöd till Schleswig-Holstein. De två hertigdömena förblev därför under danskt styre, men som en dansk eftergift bestod den så kallade helstaten, vilket innebar att Schleswig-Holstein styrdes som ett samlat område. Dansknationalisterna i Schleswig och den danska regeringen hade hellre införlivat hela Schleswig med det "egentliga" Danmark, men så skedde alltså inte. I grund och botten hade kriget således inte förändrat de motsättningar som ledde till dess utbrott.
Eftersom varje hopp om utländsk hjälp var uteslutet inledde Danmark 1 augusti fredsförhandlingar i Wien. Den 30 oktober 1864 slöts sedan freden i Wien, med resultatet att Schleswig, Holstein och Sachsen-Lauenburg fick avträdas.
|
| 2 | 1914 | - 28 Jul 1914—11 Nov 1918: Första världskriget
Första världskriget var en världsomspännande militär konflikt centrerad i Europa som började den 28 juli 1914 och varade till den 11 november 1918. Denna konflikt engagerade alla av världens stormakter, samlade i två motsatta allianser: De allierade: Storbritannien, Frankrike och Ryssland och Centralmakterna: Tyskland, Österrike-Ungern och Italien, där Italien bytte sida när det väl trädde in i kriget. Mer än 70 miljoner soldater, däribland 60 miljoner européer, mobiliserades i ett av de största krigen i historien. Mer än nio miljoner soldater dödades, vilket främst berodde på stora tekniska framsteg i eldkraft, utan motsvarande inom rörlighet. Det var den sjätte dödligaste konflikten i världshistorien och banade därefter väg för olika politiska förändringar såsom revolutioner i de berörda länderna.
USA förklarade krig mot Tyskland den 6 april 1917. Ubåtskriget 1917 fick motsatt effekt, i stället för att vinna kriget åt Tyskland kom USA att avgöra kriget. Några få blodtörstiga ubåtar skulle vinna kriget åt Tyskland under första världskriget. Konsekvensen blev hundratals civila dödsoffer och att USA gick med i kriget mot Tyskland.
|
| 3 | 1939 | - 1 Sep 1939—15 Aug 1945: Andra världskriget
Andra världskriget var en väpnad konflikt som pågick från hösten 1939 till hösten 1945, med inledande konflikter redan 1938 och tidigare, och involverade de flesta av världens nationer, inklusive alla stormakter, vilka till slut bildade två motsatta militärallianser: de allierade, ledda av Storbritannien, vilka stod mot axelmakterna, ledda av Nazityskland. Det var det mest utbredda kriget i historien med mer än 100 miljoner människor som tjänstgjorde i militära enheter. I ett tillstånd av "totalt krig" ställde de stora deltagarna hela sin ekonomiska, industriella och vetenskapliga kapacitet till förfogande för krigsansträngningen och raderade därmed ut skillnaden mellan civila och militära resurser. Genom att involvera massdöd av civila, däribland förintelsen i koncentrationsläger, strategiska bombningar och de första användningarna av kärnvapen i krig ledde kriget till att mellan 50 och 85 miljoner människor dödades. Detta gör andra världskriget till den i särklass blodigaste konflikten under hela mänsklighetens historia.
|
| 4 | 1940 | - 23 Jan 1940—23 Jan 1940: D/S Bisp
D/S Bisp var ett norskt ångdrivet lastfartyg. Fartyget levererades som ”Truno City” av Sunderland S.B. Co. i Sunderland, till C.W. Furness i Hartlepool 1889. Rederiet Kvilhaug i Haugesund tog över fartyget 1933.
D/S Bisp lämnade Sunderland med kol den 20 januari 1940 och försvann spårlöst på väg till Åndalsnes. Fartyget torpederades den 23 januari 1940 av den tyska ubåten U-18 med befälhavaren, Korvettenkapitän Ernst Mengersen, i Nordsjön.
Klockan var strax över sju på morgonen den 23 januari 1940 då Ernst Mengersen beordrade att en G7e-torped skulle avfyras mot ett ”litet ångfartyg”. Strax efteråt observerades en träff på styrbords sida nära bryggan. D/S Bisp sjönk inom 40 sekunder cirka 100 miles sydost om Shetlandsöarna. U-båten hade upptäckt fartyget redan klockan fem på morgonen men missade henne med en första torped strax före klockan sju. Dess offer var med stor sannolikhet den neutrala D/S Bisp som färdades utan eskort som rapporterades saknad på väg från Storbritannien till Norge. Alla 14 ombord i besättningen omkom den morgonen i januari 1940 innan Norge drogs in i kriget.
- 9 Apr 1940—9 Apr 1940: P/S Eidsvold
Hitler ville säkra Narviks hamn från att hamna i engelsmännens händer. Tyskarna ville ha en isfri hamn för att säkra järnmalmstransporterna från gruvan i Kiruna. Operationen kallades Wesserübung som bestod av 10 moderna jagare och en ubåt. Tidigt den 9 april seglade se sakta in i Ofotfjorden. De tyska jagarna hade haft en besvärlig resa upp till Narvik, de förväntade sig en kamp mot de engelska stridskrafterna som uteblev. Wilhelm Heidkamp under kommando av flottiljchefen Freidrich Bonte tog ledningen in i fjorden följt av jagarna Bernt von Arnim och Georg Thiele. Ombord på Wilhelm Heidkamp fanns 300 Gebirgsjäger (alpjägare), specialsoldater som skulle besätta Narvik och inta viktiga positioner. P/S Eidsvold låg strategiskt placerad utanför Framnesodden vid inseglingen till Narviks hamn medan P/S Norge låg för ankare inne i hamnen precis vid Malmkaia. Vädret var dåligt med snöbyar och nästan ingen sikt. Därför upptäckte kommendörkaptenen Odd Isachsen Willoch ombord på Eidsvold först på Jagaren Wilhelm Heidkamp 400 meters avstånd de tyska jagarna. Eidsvoll låg med hela långsidan mot inseglingen för att ha full eldkraft ut mot fjorden. Kommendörkaptenen beordrade att ta upp ankaret för att göra fartyget klart för strid.
|
| 5 | 1941 | - 28 Nov 1941—28 Nov 1941: M/S Vindafjord
Klockan 16.30 en fredag 28 november 1941 efter en halvtimmes seglats från Kvitsøy med kurs mot Skudenes angreps M/S Vindafjord av ett brittiskt Lockheed Hudson bombplan från 220 Skvadron RAF Coastal Command och sänktes. Ombord på Vindafjord fanns 68 personer. M/S Vindafjord sänktes inom loppet av två minuter. Sju av besättningen omkom tillsammans med 28 norska passagerare samt två tyska soldater. 35 människor blev upplockade och räddade av motorkuttern Marsteinen från Åkrehamn som råkade befinna sig i närheten. Kapten ombord var Johannes Vatsvåg från Nedstrand. Tyskarna byggde befästningar på Randaberg, Kvitsøy och Fjøløy som en del av artillerigruppen Stavanger – Nord. När M/S Vindafjord anlände till Kvitsøy från Stavanger klev ca: 40 tyska soldater iland. På Kvitsøy väntade flera norska arbetare att kliva ombord för att resa hem till sina familjer på Karmøy och Haugesund över veckoslutet. Vindafjord lämnade Kvitsøy runt kl. 16.00 som då hade 57 norska passagerare varav 5 kvinnor. En av dessa var min släkting, 23 åriga Klara Melhus som då bara hade en halvtimme kvar att leva.
|
| 6 | 1947 | - 24 Dec 1947—24 Dec 1947: D/S Skoghaug
D/S Skoghaug förliste på julaftonskväll vid 22.30 tiden 1947 utanför den holländska kusten. Ombord fanns 25 mans besättning och 2 passagerare. Endast en överlevde explosion som orsakades av en kvarglömd mina från andra världskriget. Detta var den sista krigsförlisningen efter andra världskriget. Vid denna tidpunkt fanns det fortfarande minor, drivande, vilka inte alla hade oskadliggjorts.
D/S Skoghaug var på väg från Rotterdam till Oslo med en last av kol. Efter att ha lämnat Rotterdam hamn på julaftons eftermiddag hade fartyget kommit ur kurs i den hårda stormen och börjat driva och seglade på en mina som exploderade direkt, varav de flesta omkom omedelbart. Ombord fanns 27 personer varav alla utom en omkom den natten. Den enda överlevande var maskinisten Arnt Røkke. Hans berättelse handlar om en fruktansvärd situation.
– Jag var i lejdaren på väg ner till maskinen när explosionen skedde, säger han.
– Jag skyndade mig upp på däck där det rådde ett obeskrivligt kaos.
Radion var ur funktion, antingen för att den var trasig eller för att telegrafisten hade dödats. Manskap som lemlästades och försvann i havet, kamrater som spolade överbord vid explosionen.
Samtliga ombord kom upp på däck utom ”eldaren” Alfred Kristoffer Nilsen som uppehöll sig i maskin då explosionen inträffade. Kaptenen gav order om att sätta livbåtarna i sjön men motorbåten visade sig vara för tung. Allihop gick då i de andra livbåtarna. Det blåste storm och räddningsarbetet var mycket besvärligt varav flera av manskapet blev skadade och några föll överbord.
|
| 7 | 1962 | - 21 Okt 1962—21 Okt 1962: M/S Sanct Svithun
Strax före 21.00 kom kaptenen upp på bryggan och rorsmannen blev avlöst. 12 minuter senare signalerades för sänkt fart på maskinen. Det antas att vakthavande på bryggan hade lagt märke till Nordøyan fyren som de felaktigt antog för Grinna eftersom dessa två fyrar liknande varandra och de förväntade sig se Grinna vid denna tidpunkt. Fartygets position i förhållande till fyren var fel så kompasskursen kontrollerades av befälet som då antagligen upptäckte att fartyget var på fel kurs. Det antas att eftersom de såg Nordøyan fyren som de misstog för Grinna och att skiftet för rorsmannen var klockan 21 har fel kurs bara hållits i 12 minuter. Klockan 21:55 grundstötte de och rev upp durken i lastrummet. Vattnet strömmade in i fartyget som började sjunka. Klockan 22:04 går larmet över radion ”Mayday” upprepas flera gånger. På grund av felaktig frekvens fick Rørvik radiostation kontakt först vid 22 tiden. Beskedet var att M/S Sanct Svithun befann sig vid Grinna och bad om assistans. Rørvik skickade ut en begäran till alla fartyg i området att bistå dem. Många småbåtar gick ut från Rørvik och fiskebyarna runt Folda. Lastbåten M/S Ursa som var på väg norr om Grinna som rapporterade att de fångat upp ett nödsamtal och vände tillbaka för räddning.
- 14 Nov 1962—28 Nov 1962: M/S Midnight Sun
Kapten Magne Risdal var upptagen med att förbereda M/S Midnight Sun inför fiskeresan. Magne övervakar noggrant lastningen av mat för resan eftersom hans vanliga kock, Halvard Stol har kämpat mot en förkylning och han har bestämt sig för att inte ta den här resan för att kunna återhämta sig.
Midnight Sun och hennes systerfartyg Venus var byggda av Harvey Gamage Shipyard i South Bristol, Maine. M/S Midnight Sun byggdes 1960 och M/S Venus 1962. Nya fina träbåtar som var båda vackert riggade med styrhytten akterut, byggda av de bästa båtbyggarna i branschen för att klara hårt väder, starka vindar med hög sjövärdighet.
Klicka för artikel
M/S Midnight Sun var ett av flera fartyg som lämnade hamnen i New Bedford Massachusetts, denna klara och ljusa novemberdag. Totalt fanns det ca: 260 fiskebåtar och omkring 300 norska fiskare. Som mest hade det varit 500 fiskare från Norge men en del hade rest hem för att fira jul. Midnight Sun hade en besättning på 11 man som bestod av kapten Magne Risdal från Karmøy, kocken August Larsen från New York som ersatte Halvard Stol. Fiskare Arne Karsten Lindanger med familj på Karmøy. Fiskare Jon Nilsen, som gjorde sin tredje resa. Fiskare John Wagner som också gjorde sin tredje resa, med familj och barn på Karmøy. Fiskare Sivert ”Sam” Mandius Lund som ersatte sin bror i sista stund, familj på Karmøy. Fiskare Asbjørn Pedersen som redan som 16 åring kom till USA. Bröderna, fiskarna Olav Gregorius och Olav Ferkingstad med familj på Karmøy. Fiskare Gordon Kallestein med familj på Karmøy. Styrman Torgils Holmen med familj på Karmøy
|
| 8 | 1975 | - 29 Dec 1975—30 Dec 1975: M/S Berge Istra
Den 29 eller 30 december 1975 försvann bulkfartyget Berge Istra i Stilla havet. Ombord fanns 32 besättningsmän varav 13 var norrmän. Fartyget var lastat med järnmalm och på väg till Japan. Troligen förliste fartyget den 30 december. Senaste radiokontakten med fartyget var den 28 december och man trodde länge att fartyget fått radioproblem. Därför anmäldes fartyget inte saknat förrän den 7 januari 1976 innan en räddningsaktion startades.
Sjöförklaringen hölls i New York. Alla som var med var dock ålagda med yppandeförbud, varav ingen vet riktigt vad som skedde under sjöförklaringen. Förfarandet kritiserades hårt eftersom många var intresserade av vad som faktiskt hände med M/S Berge Istra. Eftersom fartyget seglade under Liberiansk flagg behövde man inte följa norska lagar. Fortfarande då visste ingen utomstående vad som hände vid förlisningen.
|
1950 - 2013 (63 år)